Uppdragsarkeologins unika egenskaper
Arkeolog Ivonne Dutras bidrag till EAA konferensen 2018
Läs mer
Vad vet vi hittills om stadens uppbyggnad?
Generellt sett kan stadens historia delas in i fyra tidsperioder och här får ni en inblick i stadens utveckling på några av de många stadsgårdar som fanns i staden Nya Lödöse..
Under den äldsta tiden, 1473–1520, byggdes staden upp...
Tomterna stakades ut när staden grundades och vi har funnit bevarade staket i tomtgränsen runt stadsgård 2. Därefter följde en period då det fanns enstaka byggnader, men ytorna i huvudsak användes till andra aktiviteter. Förekomsten av slaktavfall visar på hantering av oxar. Stadsgårdarna började på allvar bebyggas runt 1480. Vid detta tillfälle tillkom även vretarna. När tomterna väl bebyggdes verkar hela gårdsmiljöer byggts upp under en relativt kort tid.
Under perioden 1520–1547 inföll en fas då staden verkar expandera, bland annat byggdes flera av timmerkonstruktionerna i Göta älv ut liksom befästningar utmed vallgraven i södra delen av staden. Kungamakten visade ett aktivt intresse för utvecklingen i staden. Under denna tid var tomterna tätt bebyggda. Bebyggelsen hade individuell variation men vissa tydliga övergripande drag finns, som stenlagda gårdsplaner, placeringen av huslängorna på de olika stadsgårdarna "rygg mot rygg", samt regelbundenheten i hur olika funktioner placerades inom gårdarna, som att bodar eller ouppvärmda rum låg utmed gatan medan de uppvärmda rummen och stugan låg en bit in på stadsgården. De funktioner och näringar den likartade strukturen fylldes med skiljde sig mellan stadsgårdarna. Det gjorde även varaktigheten för de olika brukningsfaserna, som spänner mellan de många skiftande bruken av stadsgård 1 och kontinuiteten på stadsgård 2. Perioden avslutas av bränder på stadsgårdarna, troligen var dessa kontrollerade bränder av raseringsmassor.
Vad vet vi hittills om stadens tredje period?
Innan Nya Lödöses tredje period börjar har staden varit utan folk i och med flytten till Älvsborgstaden, från 1547 till återflyttningen på 1560-talet låg de fyra tomter som nu undersökts och gata B öde. Gata A verkar däremot ha fortsatt att användas. Enligt Sixten Strömboms genomgång av Nya Lödöses historia behöll de borgare som avflyttade under denna period markegendomar och sådant som lämnades på den gamla stadsplatsen. Det är även osäkert hur många som flyttade, vilket bland annat visas av dokument som nämner hus på platsen 1551. Kyrkan och hospitalet ska ha fortsatt användas. Detta kan vara en av förklaringarna till att de befintliga strukturerna behölls vid återflytten.
Från 1560-talet till 1600-talets början byggdes staden upp på nytt. Detta kan ses som en andra expansionsfas. Successivt kom tomterna åter att bli bebyggda, fast något glesare än under period två. Under denna tid fanns delar av de äldre övergripande dragen kvar men samtidigt kan en uppluckring av dessa ses. Samma tomtindelning som tidigare användes, men flera av stadsgårdarna blev större genom sammanslagningar och de olika funktionerna kunde spridas ut över en större yta. Samtidigt fick betydligt fler hus stengrund och glasfönster. Under denna period skiljer sig stadsgård 2 från de omgivande gårdarna genom den mycket komplexa föremålssammansättningen. Även det faktum att avfall slängdes inne på tomten skiljer sig från granntomterna där avfallet i högre utsträckning verkar ha förts bort.
Slutligen 1600 till 1624, Nya Lödöses fjärde utvecklings period.
Det har diskuterats i vilken utsträckning staden drabbades av Kalmarkriget, och om den var bebodd efter det. De arkeologiska lämningarna är bitvis fragmentariska men visar ändå på uppbyggda stadsgårdar. Här kom tomterna åter att bli tätt bebyggda, liksom i period 2. De destruktioner som finns under denna fas kan vara antingen från kriget eller när staden lades ner.
Efter denna period beodras Nylöseborna att flytta till Göteborg och därefter blir platsen slutligen ett landeriområde tillhörande Marieholms landeri.
Ur: Nya Lödöse Rapport 2017:1. Stadsgård 1–4. Gata A och B samt vretar. Arkeologiska undersökningar i Gamlestaden Västergötland, Göteborgs stad och kommun, Göteborg 218. Mattias Öbrink & Christina Rosén (red.).
Sammanställning av Amanda Azzopardi.