Tandhälsa i Nya Lödöse

Utgrävningen av kyrkogården i Gamlestaden våren 2013 resulterade i 500 välbevarade skelett och den fortsatta utgrävningen året efter i ytterligare 200. Det innebär att vi har möjlighet att undersöka kvarlevorna av en betydande del av alla de människor som levde sina liv i staden Nya Lödöse för 500 år sedan. Här får vi en unik inblick i dåtidens livsvillkor och stadsbornas hälsostatus.

Bristande tandhälsa

En del av käkarna från Nya Lödöse har studerats extra noga av tandläkarsstudenter på Tandläkarprogrammet vid Göteborgs universitet under handledning av professor Peter Lingström. Här får studenterna möjlighet att titta på tänder och käkar med sådana skador och utvecklade sjukdomstillstånd som man inte ser hos patienter på en tandläkarmottagning idag, i varje fall inte i Sverige. Den bristande tandhälsan är en tydlig skillnad gentemot människor idag. De flesta Nylösebor hade riktigt dåliga tänder. Ett friskt bett och fungerande tänder är en förutsättning för att kunna tugga ordentligt och att kunna tillgodogöra sig födan. Tänderna är alltså mycket viktiga för vårt välbefinnande. Vid tuggandet bearbetas och sönderdelas födan som då också blandas upp med saliv. Härigenom underlättas sväljningen och matsmältningen, liksom förmågan att ta upp näring. Dålig tandstatus och svårigheter att tugga leder däremot till sämre näringsupptag och försämrad allmänhälsa vilket påverkar livskvaliteten. På grund av ansamling av tandsten och kvarliggande matrester kan tandköttet bli inflammerat. Blödande tandkött, karies och olika infektioner i munhålan leder till tandförluster och smärta vilket gör att tuggandet försvåras. Dessutom kan infektioner i käkbenen till och med vara livshotande genom att bakterier kommer in i blodomloppet och sprids till andra organ i kroppen.

Tandlossning. Infektioner runt tandrötterna ledde till förlust av tänder. Den här 50-åriga kvinnan var nästan tandlös. Foto: Maria Vretemark.

Kraftigt tandslitage

Tandslitage. Här ser vi hur den hårda vita

emaljen på tuggytorna har nötts bort och det

mjukare tandbenet ligger exponerat.

Nya Lödösebornas tänder utsattes för ett mycket hårdare slitage än våra tänder idag. Det hänger samman med att födan var grov och svårtuggad. Det ledde till att kindtändernas tandkronor blev kraftigt nedslitna redan vid 35-40 års ålder. När väl den hårdare emaljen på tuggytorna hade nötts bort gick nedslitningen av tandkronorna fort. Det mjukare tandbenet under emaljskiktet kunde inte stå emot slitaget. Den föda vi äter idag är däremot betydligt mer lättuggad och sliter nästan ingenting på tänderna.

Genom att tandkronan nöttes ned så fort uppstod hål rakt ner i pulpakanalen. Bakterier kom in i tandrötterna och orsakade smärtsamma infektioner nere vid rotspetsarna. Här utvecklades varbölder och tandbenet runt om luckrades upp. Oftast kom varet ut i munhålan via en fistel i tandbenet. Utan tillgång till antibiotika kunde sådana här infektioner bli mycket allvarliga. En tand som drabbades på detta sätt kunde inte räddas. Pulpit, som är den medicinska benämningen på infektioner i tandrötterna, var den huvudsakliga förklaringen till att människor över 30 års ålder oftast hade förlorat en eller flera kindtänder.

Pulpit. När tandkronorna nöttes ner uppstod hål ner till pulpakanalen. Där kunde bakterier komma in och orsaka smärtsamma infektioner vid rotspetsarna. Det runda hålet vid pilen är spår av en varböld runt tandroten. Foto: Maria Vretemark.

Karies var vanligt

Karies. Ett bland många exempel på karies hos

Nylöseborna. Foto: Maria Vretemark

Karies förekom i stor utsträckning hos Nylöseborna även om man inte åt lika mycket socker då som vi gör idag. Totalt hade drygt 70 % av de vuxna individerna karies i en eller flera tänder. Undersökningarna visar att kariesfrekvensen var något högre hos kvinnor än hos män. Kvinnorna hade alltså sämre tandstatus och munhälsa än männen. Varför det var så vet vi inte men det kan vara en indikation på sämre allmänhälsa hos kvinnor.

Frekvensen av karies i Nya Lödöse på 1500-talet visar en ökning jämfört med förhållandena i västsvenska städer under 1100-1200-talen. Det kan bero på förändringar i kosten, främst ökad tillgång till söta matvaror i kombination med en föda som innehöll mycket stärkelse och kolhydrater. Det gav näring åt kariesbakterierna och ledde till tjocka ansamlingar av plack och tandsten där bakterietillväxten frodades. Än värre blir det förstås när det vita sockret under 1800-talet blir allt mer tillgängligt för folk i allmänhet och kariesfrekvensen verkligen skjuter i höjden.

Maria Vretemark, Osteolog