Syfilis i Nya Lödöse

Det ger oss möjlighet att skissa bilden av invånarnas hälsostatus och livsvillkor för 500 år sedan. Var tid har sina farsoter och bland skeletten på kyrkogården så finns det några som visar upp typiska skelettförändringar som kan kopplas till syfilis, en för 1500-talet ny och tidigare okänd sjukdom i Europa.

Syfilis spridning i Europa

Syfilis kom troligen till Europa med de återvändande skeppen från Columbus första resa västerut till Amerika. När han landsteg hemma den 15 mars 1493 så fanns inte bara guld och okända växter och djur i lasten, utan också nya livsfarliga bakterier. Sjömän som hade varit med på resan drabbades av varande sår på kroppen. Läkarna var rådvilla. Något liknande hade de inte sett tidigare. Farsotens spridning går att följa i samtida litteratur, från landstigningen i Palos till olika städer i Spanien och vidare ut över Europa.

Krig med härar som rörde sig över stora områden gjorde att syfilis snabbt spreds över hela kontinenten och även till Skandinavien. Man brukar anta att syfilis kom till Sverige med de danska härarna som drog fram kors och tvärs över landet i samband med stridigheter vid den Nordiska unionens sönderfall under 1500-talets första decennier.

Eftersom sjukdomen var ny i Europa fanns inget uppbyggt immunförsvar hos befolkningen. Man visste inte hur den smittade och man hade ingen verksam medicin att sätta in. Det medel som mest användes var kvicksilversalva, så kallad gråsalva, ett universalmedel mot allehanda hudåkommor. Problemet var att patienten ofta drabbades av kvicksilverförgiftning och dog en plågsam död.

Sjukdomens förlopp

Syfilis har tre sjukdomsstadier och ett förlopp som kan sträcka sig över flera år vilket gör att en person kan hinna smitta väldigt många andra. Det första sjukdomsstadiet innebär att den smittade ganska direkt får ytliga hårda sår på könsdelarna. Efter några månader förvärras det och hudutslag sprider sig över hela kroppen, ofta i kombination med feber. Därefter kan sjukdomen till synes gå tillbaka en tid och ligga latent för att ibland efter flera år kulminera i kroniska stora inflammerade sår och dessutom angrips nervsystemet. De öppna varande såren sitter ofta i pannan och har kallats för venuskrona. Det är dessa sår som skapar de mest typiska skelettförändringarna med kraterliknande fördjupningar som vi ibland kan se på arkeologiska material. Där är diagnosen otvetydigt syfilis. När det har gått så långt är döden nära.

Kranium från kvinna, 25-30 år gammal, med de för syfilis så typiska kraterliknande fördjupningarna från sår på pannbenet.

Detalj av pannben från kvinna, 25-30 år gammal, med kraftiga spår av syfilis i tredje stadiet. Pannbenet är uppluckrat av alla öppna sår med pågående inflammationer.

I Nya Lödöse hade 3-4 % av den vuxna befolkningen nått detta tredje slutliga stadium av syfilis. Hur många fler som var smittade och dog tidigare, innan de typiska skelettförändringarna uppstod, kan vi bara spekulera om. Utan tvekan var detta en mycket utbredd sjukdom i staden. Att döma av skelettfynden var syfilis lika vanligt bland kvinnor som män.

Det fanns ytterligare en kategori som drabbades, nämligen de nyfödda barnen. Om modern hade syfilis så smittades även barnet som därmed var dödsdömt. Syfilis angrep primärt fostrets lungor och oftast finns därför inga direkta spår på skelettet som kan avslöja spädbarnets dödsorsak. Ibland kan det dock finnas pålagring av benvävnaden som tyder på medfödd syfilis. Minst ett sådant spädbarn har hittats i Nya Lödöse, men troligen ligger syfilis bakom en betydande del av den stora barnadödligheten.

Skelett av spädbarn som troligen har dött av medfödd syfilis. På flera av rörbenen och på skallbenen finns porösa pålagringar (ID 2797).

Det är inte oväntat att så pass många skelett från kyrkogården i Nya Lödöse bär påtagliga spår av syfilis. Sjukdomen fick först fäste i städerna. Där fanns det många människor samlade från olika håll, stadsborna var trångbodda, hygienen var dålig och den sociala kontrollen sämre än i byarna på landet.

Maria Vretemark

Osteolog, Västergötlands museum