Uppdragsarkeologins unika egenskaper
Arkeolog Ivonne Dutras bidrag till EAA konferensen 2018
Läs mer
Tack vare goda bevaringsförhållanden på begravningsplatsen kan vi undersöka om det finns spår av måltider i buktrakten av de begravda kropparna.
Resultaten av dessa undersökningar har varit uppseendeväckande. I flera fall har vi kunnat identifiera olika typer av örtmediciner i bukarna på de döda, vilket låter oss ana några av de symptom som de döda hade dagarna innan de avled. Spår av medicin är annars mycket svårt att tolka arkeologiskt, varför detta material kan visa sig värdefullt för framtida medicinhistorisk forskning.
I buken på en individ fanns stora mängder fröer och blomställningar av örten hjärtstilla – en medicinalväxt som härstammar från medelhavsområdet, men som funnits i landet sedan yngre järnålder. Resterna i buken tyder på att man intagit medicinen i form av ett slags te. Av samtida läkeböcker rekommenderas man att inta örten kokad i vatten, vin eller öl. Främst brukades den för olika typer av hjärtbesvär, som svagt hjärta eller hjärtklappning, men även till buksmärtor (t.ex. som njursten och ormar i magen). Det återstår att se om det genom osteologisk analys går att avgöra vad individen dött av, men innehållet i buken gör någon form av hjärtproblem till en rimlig gissning.
Fröer av örten "hjärtstilla".
Till ett av de mer hjärtskärande fynden hör stora mängder kamomillfröer i buken på ett spädbarn. Även här hittades fragment av blomställningar till kamomill, och vi kan tolka innehållet som spår av läkemedelet kamomillvatten, d.v.s. ett te bryggt på kamomill. Samtida läkeböcker, t.ex. Arvid Månssons En myckit nyttig örthabok från 1628, rekommenderar kamomill till allehanda bot, men i synnerhet tycks det ha använts till olika former av magsmärtor (benämnda som ond, förstoppad eller svullen maga, sjuk eller förstoppad lever, rev eller vrid i tarmarna eller livet, stenig urinblåsa etc.). Kamomill har en lugnande och lätt sövande verkan och har getts till barn med kolik, men det ansågs också att kamomill kunde bota gulsot. Innehållet av kamomill i barnets mage är stort, det rör sig om hundratals fröer, vilket också kan väcka misstankar om överdosering. Hur det än var så skymtar vi här den sista tiden hos barnet. Vi kan även föreställa oss den tilltagande ångesten hos föräldrarna som desperat försökt bota, lindra och lugna genom att få barnet att dricka kamomillvatten.
Ibland är fynden av medicin mer svårtolkade. I ett fall hittades en mängd medicinalväxter i buken vilkas syfte är mer oklart. Fyndet består av fröer från hampa, humle, kamomill och groblad, samt bär av besksöta. Floran med symptom som dessa växter botar blir alltför omfattande och vildvuxen för att en gissning ska bli relevant, men vi kan åtminstone konstatera att döden inte kom plötsligt och att personen sannolikt mått dåligt en tid innan. Möjligen ser vi här också en komponerad medicin av någon läkekunnig.
Jens Heimdahl
Arkeobotaniker